lördag 31 januari 2009

Hett just nu



Är att se ut som en lungsjuk Per Anders Fogelström-skildring av socialgrupp 3 i Stockholm, cirka 1880. Är din stil snodd från förrförra seklets medellösa sotarpojkar, tunnbindarlärlingar, rännstensungar? Perfa! Då slänger vi upp den på sartorialistens modeveckoblogg för Svenska institutet, cirka 2009.
Och nu väntar vi bara på att Charlie Chaplin/Kolingen-dojor och vägglöss utropas till årets accessoarer.

fredag 30 januari 2009

Fredag

Sätt ugnen på 225°.
Putsa och skär fläskfilén i tärningar.
Bryn köttet i smöret ca 5 min.
Strö över kryddmixen.
Låt ananasen rinna av och skär den i mindre bitar.
Tärna tomaterna.
Lägg nachipsen i en smord ugnssäker form.
Fördela fläskfilé, ananas och tomater ovanpå.
Strö över salt och peppar.
Klicka på mjukost och tacosås.
Strö över den rivna osten.
Gratinera mitt i ugnen 10–15 min tills osten fått fin färg.
Servera gratängen med en klick lätt creme fraiche och en sallad av isbergssallad, gurka, majs och rödlök.
Avnjut med ett gott BiB-vin och gnäll på sossarna, feministerna, byråkraterna, miljömupparna, skattetrycket, skolan, bankskojarna, polisen, invandrarna.

onsdag 28 januari 2009

Tre nutida grejer

Har lite håglöst testat tre nutida grejer som det snackas om. Filter, Spotify och Twitter.
Twitter verkar roligt, särskilt om man gillar att ropa i skogen.
Spotify var en ökenvandring med glest mellan oaserna för oss som gillar europeisk avant-rock från tidigt sjuttiotal.
Filter var tjock och innehöll ett ganska kul reportage om Carola.
Under läsningen märkte jag att jag är aningen avundsjuk på Carolas gudstro. Hon har liksom alltid någon som backar upp. Samtidigt retade jag mig på att Gud medddelar sig till Carola på ett ganska torftigt sätt, med signalering av grönt eller rött ljus. Gudsvariabeln Jesus beskrevs av Carola på ett liknande omystiskt sätt, som en tröstande myskramande sovpartner. Kanske kunde kopplingen till de högre makterna ha nyanserats mycket mer, jag vet inte. Men ska jag finna min religion — vilket man blir sugen på nu när hästsvansade ärkebozos som Sturmark leder den ateistiska rörelsen — så skulle jag vilja ha en mer psykedeliskt sprakande upplevelse av gudskontakten. Lite festliga hallisar och mirakel och känslan av att flyga i överljusfart över vilda skogar av fraktalmönster. Var hittar man sånt?

måndag 26 januari 2009

Rövkrönikan

Slår man på tv:n idag möts man av en kavalkad av reklamfilmer där det talas demonstrativt öppet om hemorrojder, flytningar, diarré, fotsvamp och underlivssvamp. Rosiga vackra modeller har aldrig tidigare kliat sig så frejdigt i hudveck.
P3 Populär-Hanna är, som ni kanske redan vet, även krönikör-Hanna i SvD. I dagens kulturdel har hon skrivit en underhållande kolumn (colon?) om tarmbesvär och den glädje med vilken vi moderna människor numera diskuterar dylikt.
Jag tycker att hon sätter fingret på något. Eller så är det bara jag som skrattar nervöst eftersom jag är ganska rädd för och äcklad av allt som har med det digestiva systemet att göra. Men. Jag upplever det verkligen som att klåda på orter där solen sällan skiner har verkligen blivit en talking point som (i rådande nationalekonomiskt läge) klättrar mot exakt de placeringar på småpratsämnenas topplista där kvadratmeterprisjämförelser förr tronade.
I SvD:s rövkrönika refereras det givetvis till Kellog's Bran Flakes — "en produkt vars enda säljargument är att den får dig att skita mer". Det är en mycket rolig inre bild att frammmana när man närmar sig snabbköpets flingsortiment. Roligt att tänka på är också de som påstår sig äta Bran Flakes "för att det är gott" (jodå, såna individer finns). Deras försvar av branflejksen låter så misstänkt likt påståendet "jag läser Playboy för de intressanta artiklarnas skull".
Avslutningsvis föreslår krönikör-Hanna "en realityshow där en tarmarnas Dr House diagnostiserar den mest knepiga ballongmage, med fascinerande kameraåkningar i våra innersta vrår. Arbetsnamn: Proktologerna".
Där sprakade det verkligen i skallen på mig. Exakt det där har ju jag klurat på! Jag och krönikör-Hanna har väl våra vindpinade fingrar intjunade på samma kosmiska frekvens. Nedanstående tv-inslag, bortlyft ur sändning så sent som i maj 2008, är co-skrivet av undertecknad.

Min vän och guru P1-Roger påpekade dock att idén med fascinerande kameraåkningar genom tarmar redan finns i tv-utbudet. Doktor Åsa på SVT har tydligen svalt en slangkamera och filmat matsmältningsapparaten (inklusive tarmludd) från insidan. Brittiska "Spa of Embarrassing Illnesses" gjorde något liknande dessförinnan. Dessutom kanaliserades utgående exkrement genom ett plaströr för analys i den brittiska förlagan till "Du är vad du äter."Så nästa gång du zappar till ett program som heter "Insider" — var beredd på att det kan handla om grävande journalistik på ett annorlunda sätt.

Twitter? Nänä, vi early discarders har redan gått över till:

söndag 25 januari 2009

Prog-Cybotron




Lägg märke till semikolonet

Det var så roligt;
jag måste skratta!
Det kom en trekantig gubbe in!
Han hade träskor
och näverjacka
och hatten kantad med korvaskinn!

lördag 24 januari 2009

Köttkuber

Kött kan vara gott (jag är bara deltidsvegetarian) men jag undrar över det här häftiga konceptet somm vi kan kalla ”kubistiska köttstycken”. Grissidor till exempel. Eller fläsksidor, borde det väl heta? De brukar vara fyrkantiga i tre dimensioner. Hursomhelst, fläsksidorna är ett obligatorium på samtidens krogmenyer och de är ofta ganska kubformade trots att grisen är ett ganska kurvigt djur. Jag klurar på hur det funkar. Trycker man in en fyrkantig metallform i svinkadavret och drar ut ett stycke kub med svål, späck och muskelmassa i lager? Kunde man då inte spexa till det ibland med en hexagon? Eller någonting stjärnformat? Egentligen vill man inte tänka, bara smörja kråset.
Igår åt jag revbensspjäll, eller short ribs som samtidens styckningsdetalj verkar kallas. Jag tänkte att det kunde vara trevligt med lite ben i maten. Men revbensspjällen som kom ut på bordet var en benfri kloss av formpressad köttmassa. Jättegod. Men fyrkantig och liksom lite processad. Hade kocken panerat lite så hade det blivit som en fiskpinne, fast av gris.
Jag såg mig omkring. En kille vid ett bord hade jättestora glasögon och fluga. En tjej vid ett annat bord såg på håll ut som Petra Mede, men var tyst och kränkte alltså inte Maud Olofsson, så det var kanske någon annan. Ett gäng unga killar i kavaj beställde märkvärdiga spritsorter. De var kramiga och fantiserade nog om cigarrer. Ett par (snygg tjej och snygg kille) hånglade lite. Ingenstans såg jag en pajas som sprejade doftmoln vid något bord. Skönt. En kille spelade digitala ljudfiler, både Massive Attack och Portishead. Jag fick ett performance av Jens Östberg recenserat för mig. En danskille med snygg torso hade planlöst glidit omkring på scen medan Dwayne Sodabehrk skapade oväsen. Någon gick ut efter några minuter och sa "hejdå!". Sodabehrk hade lite tidigare burit en tigerdräkt. Tyvärr missade jag det. Men det gör inget. Idag mår jag lika härligt som Blossom Tainton gör varje dag. Jag firade detta genom att köpa en kubikmeter kläder på Weekdayrean. Ingenting satt särskilt bra, men det var ju billigt och det är dessutom något av en tradition i här i Stockholm. Det nya tjugondedag knut. Julgransplundringen. Nu börjar en lång gråslabbig transportsträcka som vi vandrar med förintade arslen, mot ljusare tider.

onsdag 21 januari 2009

Turnéinfo från Rosenbad


Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kommer med anledning av det rådande arbetsmarknadsläget att på onsdagar besöka orter som berörs av varsel. Vid besöken träffar Sven Otto Littorin representanter för det berörda företaget och gör besök vid ortens arbetsförmedling. Detta innebär att Littorin innan sommaren kommer att ha besökt en arbetsförmedling i varje län.
Låt oss — med anledning av det rådande arbetsmarknadsläget — hoppas att Littorin på sin arbetsförmedlingsturné även passar på att kora Sveriges bästa arbetslösa person. Precis som han belönade Sveriges bästa arbetare med en gratislunch häromåret. Vem vann den utmärkelsen och hur smakade maten, förresten?

Våga vitsa!



De hundra bästa rockvitsarna är en ny storsatsning från PSL-bloggen. Fascinerande, tycker jag. Och mycket inspirerande. Här är en stockholmsk jazzvits som jag kokat ihop själv:

Q: Vad kallas det när Magnus Zingmark och Oscar Simonsson äter bajs?

A: Koop-rofagi!

tisdag 20 januari 2009

måndag 19 januari 2009

Emerson, Lake & Palmer-Palmers elektroniska trumset av rostfritt stål


Med ett ord: smakfullt.

Bloggosfearen

Fram tills för bara en kvart sedan var jag lyckligt ovetande om att det finns ett webbcommunity som heter familjeliv.se. Där finns bland annat ett diskussionsforum ("mohikan på barn = misshandel?") och fotogallerier ("magar v09-v12"). Det finns också en bloggportal. En av bloggkategorierna heter ”Carpe Diem”.

Apropå Sartorialisten


Jo, när Sartorialisten kommer till stan nu lagom till modeveckan ... kan inte allesammans i hela stan ha clownnäsa eller butterickslöständer på sig eller spela kazoo på öppen gata hela tiden? Eller evakuera hela Stockholms befolkning till Göteborg och bussa upp alla Göteborgare till Stockholm! Bara för att se hur han reagerar, alltså.

Igen?


Stockholm Fashion Week season Autumn/Winter 09-10 is arranged week 5 and 7. Week 5 has a focus on fashion shows, week 7 is a mix of trade fairs and shows. More information will be available beginning of January.
Modevecka i Stockholm har blivit ungefär lika vanligt som lönefredag. Snart kanske ännu vanligare. Ska vi inte ta och bestämma att två veckor varje år — en på hösten och en våren, till exempel — utropas som Stockholms modefria veckor? Två små andningspauser då vi portar Sartorialisten från stan, går klädda i mysbyxor och lovar varandra att inte blogga om senaste Fifth Avenu Shoe Repair-visningen. Bara ett förslag, alltså.

Dagens ros går förresten till busschauffören som i går körde trean som ett påtänt jehu upp emot Slussen medan Wagner blastade ur radion. Det var mäktigt.

fredag 16 januari 2009

torsdag 15 januari 2009

Att flanera



Pröva på att göra som man gjorde förr — flanera! Ta en längre promenad – gärna i en park eller skogsmiljö. Tänk på att gå extra långsamt och uppmärksamma då och då om du spänner dig. Tänk på att andas lugnt med magen och slappna av i axlar och hela kroppen.

Ta dig tid och titta noga på saker omkring dig, se om du kan upptäcka något som du inte sett tidigare. Stanna upp en liten stund och lyssna efter om du kan höra fågelsång. Kan du höra flera olika? Kan du känna en eller flera dofter där du går?

Höj då och då blicken och se på himlen och försök samtidigt känna efter om du kan hitta ett välmående inom dig!

söndag 11 januari 2009

Soon playing:


Det här ska bli gött.

Minns ni friårsreformen?

Alltså, den politiska reformen som infördes 2005? Idén var framtagen av miljöpartiet och möjliggjordes genom samarbete med den socialdemokratiska regeringen. Friårets syfte var att personer med fast jobb skulle kunna ta en längre paus (tre till tolv månader) från det dystra knegandet med 85 procent av lönen betald av a-kassan, medan en person med svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden gick in som vikarie för den friårsledige.
Jag vet inte hur lyckat experimentet var, varken för vikarierna eller de utarbetade satarna som fick ta en drejarpaus i tre till tolv månader. Jag har inte heller orkat kolla hur många personer som fick ta ut ett så kallat friår under tiden när möjligheten existerade. Däremot tycker jag att det är intressant när det kryper fram vilka personer som tog sig ett friår. Här är tre stycken:

- Ingrid Carlberg, journalist på DN och fru till Per Nuder.

- Lennart Eriksson, enhetsschefen på Migrationsverket som just nu är mitt i nyhetsflödet på grund av att verket omplacerat honom till följd av pro-israel-bloggerier. (Newsmill)

- En av musikerna i Skärblackareggaebandet Kalle Bah. (Källa: språkröret Peter Erikssons tal i Almedalen 2006, fritt ur huvudet: "utan friåret skulle inte Kalle Bah haft möjligheten att få klart sin senaste skiva, och vi ska snart få höra lite från den".)

fredag 9 januari 2009

Sett på stan, 9 januari 2009

• Johannes Brost i en jättejättejättestor dunjacka (har även hört att Johan Rabæus sportar den jättejättejättestora dunjackan vintertid).

• Prydlig trenchcoatklädd herre 60+ som tömmer blåsan i en vattenpöl på öppen Östermalmsgata.

• Kåsören Hanna Hellquist.

torsdag 8 januari 2009

onsdag 7 januari 2009

Jag kände lättnad när jag läste att Florian Schneider hoppat av Kraftwerk. Enda sättet att åldras med värdighet är ju att efter sextioårsdagen vägra svarta trikåer med självlysande wireframemönster.

Postapokalyptisk marlboroman


På tal om fandom. Jag har gått med i en filmcirkel. Vi ser enbart postapokalyptisk film (vi klär inte ut oss). Igår tittade vi på Hardware, en tidig nittiotalsfilm där en upphittad mördarrobot ställer till med en massa ofog i en konstnärslägenhet. I filmens inledningssekvens vandrar en man iklädd jättehäftiga boots, lång fladdrande svart rock och väderbiten cowboyhatt genom en radioaktiv öken. Vi garvade såklart unisont åt denna KTH-doftande gothcowboyoutfit. Jag ropade "han ser ju ut som tönten som sjunger i Fields of the Nephilim!"
Sen kollade vi upp på imdb.com vem som spelade den postapokalyptiska marlboromannen.
Det var givetvis Carl McCoy. Sångaren i Fields of the Nephilim.

Nästa grej i lajvarsvängen?


Har hört ett rykte om att det finns en klubb för Mad Men-fans här i Stockholm.
Enligt ryktet träffas medlemmarna live ibland. När de gör det så klär de upp sig i för serien tidstypiska kläder. De dricker cocktails, röker snyggt. Någon kanske vågar sig på en misogyn rolig historia som den kunde låta i början av sextiotalet. Återhållna skratt.
Jag gillar Mad Men lika mycket som alla andra. Tycker att det är välgjort, välspelat och snyggt filmat tv-drama. Men än så länge har jag inte känt pirret i lajvarnerven. Jag vill helt enkelt inte klä ut mig till reklambyrå från 1962. Är det något fel på mig?

Fan, jag blir lite rädd nu när jag tänker på Mad Men-livet som ideal. Att låta sig inspireras av Mad Men borde ju kunna leda till märkliga bieffekter. Jag tänker främst på att sova i blårandig pyjamas och ligga i missionären, men även förstärkta glastak i arbetslivet, bronkit och alkoholism.

måndag 5 januari 2009

Skärpning, Elise Claesson!

Läste precis din peppspalt om "grön höger" på SvD:s ledarsida. Ingenstans i texten nämner du den förste och störste av alla högervegetarianer, Adolf Hitler. Skärpning!


DJ Brusa högre lilla å är fri skribent

torsdag 1 januari 2009