måndag 19 oktober 2009

Jag ska nog börja lyssna lite noggrannare på Modern Talkings tidiga grejer


Från WDR:s Pop 2000 - 50 Jahre Popmusik und Jugendkultur in Deutschland.

fredag 5 juni 2009

Moderatkvinnornas kokbok (eller: Det är jävligt många som är framme och sparkar på satirens lik nuförtiden)


1. "En europeisk matresa".
2. "Moderatkvinnornas kokbok"
3. Gunnar Hökmark har en rolig mössa på huvudet.
4. Inzoomningen på vinaren!
5. Liten skamsköljning vid 1:24 - 1:31?
6. "Europa ligger färdigt för våra fötter"
7. Nick i riktningen Åke Cato/Sven Melander

fredag 29 maj 2009

Plötsligt händer det


Och då vill man berätta om det för hela världen.

söndag 24 maj 2009

Big Bird



Ärligt, hur går det till när ni EU-valskandidater upphandlar stajlist- och fotograftjänster?

lördag 23 maj 2009

DJ Brusa högre lilla å uppmanar läsarna att rösta moderat i EU-valet



Har ni sett valaffischerna för Christoffer Järkeborn?
Ni vet, han den tydligt sjöstadsstajlade sjöstadskillen som har en kampanjlåt författad av Fredrik "La Voix" Kempe?
Ni vet, han med brillorna och fotominen?
Jag tycker att vi Stockholmare ska ta och kryssa Järkeborn och skicka honom till Strasbrysselbourg.
Ja, jag hajar att det kan kännas lite kymigt att pracka på resten av Europa en av våra mest sjöstadsstajlade nymoderater med revisorsbrillor.
Men alternativet är faktiskt inte så kul det heller: Järkan blir kvar i här i stan och vandrar omkring på gatorna med extrem sjöstadslook och Fredrik Kempe-låt i bakfickan. Då finns en överhängande risk att han sänker den skyhöga hipphetsfaktorn som vi Stockholmare ända sedan Swemix-tiden jobbat så hårt för att bygga upp.
Det här är alltså inget personligt mot Järkan. Tänk på det mer som när en bostadsrättsförening gör sitt yttersta för att ett skönt lattefik ska etablera sig i kvarteret istället för en okammad och bullrande fri teatergrupp. Det kan verka hårt och hjärtlöst, men ändå förståeligt då ingen vettig människa gillar att se värdet på sin investering sjunka. Det funkar exakt likadant här i kredd-ekenomin.
I juni kommer jag att göra mitt för att bevara Stockholms position som norra Europas Williamsburg. Gör det du också. Ta på dig finaste A Mountain of One-tischan och cykla fixed ner till vallokalen. Kryssa Järkeborn och skicka ner honom till den Europeiska röstboskaphagen i Strasbourg!

fredag 15 maj 2009

Tryck i trumpeten



Tycker att Moldavien fick jävla bra feeling på balkanblåset i år.

måndag 11 maj 2009

"skriver klokt om"

Var precis på väg att blogga lite om en aktuell fråga och hänvisa till en annan bloggare som hade skrivit nåt riktigt klyftigt.
Knappade ur mig ordföljden "NN skriver klokt om ...".
Sen kom skammen. Åsikts- pch politikbloggarskammen. Jag kände mig som en FRA-bloggare, en piratpartist.
Grät lite, raderade sedan hela posten.

söndag 10 maj 2009

Näste man till ingen rakning


Visst blir ni också glada över att Jay-Jay lämnat Gillettelandet och skaffat sig ett litet Ruben Östlund-skägg? Eller blir ni ledsna för att detta är den bombsäkra tecknet på att skäggeriet nått zenit och att det från och med nu bara kan gå nedför?

Besvikelse: Faran över

Konsulten med den ljusa rösten chattade upp mig vid fulkaffemaskinen häromdagen. "Ljusa nyheter idag", kvittrade han. Det var bara jag som var inom hörhåll, så det måste vara avsett för mig. "Vadå", frågade jag och nickade mot en upptejpad lapp om att snart skulle en vattenpelare installeras på kontoret, "att vi ska få en watercooler att snacka tv-serier bredvid?". Konsulten: "neeej, det stod i tidningarna idag att stimulanspaketen har fått effekt, och att nu vänder ekonomin, krisen är snart över".
Jag tog mitt fulkaffe och satte mig vid arbetsstationen. Ledsen. Ska ekonomistkrisen vända redan, och har svinfluensan redan tappat eggen innan den ens rullat upp ett momentum, precis som det var med pippipesten back in 2006? Det är ju alldeles för tidigt! Är det något vi behöver så är det en samklang mellan det globala ekonomiska sammanbrottet och den enorma pandemin - annars lär ju vi moderna människor oss ingenting. Utan ett nära förestående sammanbrott för civilisationen så kommer vi fortfarande att läsa Johan Staël von Holstein-krönikor på Newsmill. Istället för att odla rovor, köra gengasdrivna hotrods och idka byteshandel i nitade skinnjackor och postapokalyptiska mohawkfrissor.
Dessutom blir jag mycket ledsen om jag inte får användning för min uppgraderade millenniumbunker.

tisdag 5 maj 2009

måndag 27 april 2009

Star maps

Nu när temperaturen varit uppe på tjugu i en helg och hela Stockholm börjat grilla så har givetvis sommarplaner blivit en pratpunkt att hantera.
Jag har inga direkt såna planer. Men väl en önskan.
Kan inte någon sätta ihop en sån där star map till mig?
Alltså inte en karta som visar var stjärnorna bor i Hollywood, utan en lite mer hemmaplanig. Jag skulle så gärna ha en star map över Österlen. Som jag kan ha i handen när jag åker runt på dammiga vägar. Och så bockar jag av efterhand. Jaså, här är Hoberts och Endres sommarhus. Jaha, Ulf Lundell bor här. Åhå, Ernie Kirchsteigers hus med olovligt trädäck. Och här har vi Schyman. Och där borta mediterar Claes Malmberg. Och så vidare.

söndag 26 april 2009

Sno stilen: Kanteleprogg


(Men var är näverdojorna?)

lördag 25 april 2009

Lagringsformatens nekrofili


Endast 680 spänn.

söndag 19 april 2009

onsdag 15 april 2009

lördag 11 april 2009

Modeblogg



Jag drömde att jag vaknade upp en morgon och var Pugh i hans softaste pyjamaspartyperiod (med orientalisk inspiration!). Det var fred på jorden och mediekillar klädde sig inte längre som moderater.

torsdag 9 april 2009

Det var så roligt, jag måste skratta, det kom ett sexkantigt assymetriskt skuret elegant draperat fashionistiskt rundabordssamtal in!



Jag hoppas att ni alla gör ett avsteg från era invanda beteenden och för en gångs skull plockar upp ett stycke Nöjesguiden den här månaden.
För det senaste numrets gruppsamtal mellan sex extremt allvarliga fashionknattar kan vara decenniets roligaste text. Det var millimeter ifrån att jag pissade ner mig på tunnelbanans gröna linje idag. Den är också extremt gullig.
Jag ger er lite highlights här nedanför. Men lova att ni läser hela.

Har bloggar förstört modevärlden?
Gustav: Både och.
Ylva: Folk får fan syssla med vad de vill.
Sascha: Visst att man är för yttrandefrihet. Men ibland vill man bara kunna sätta stopp.
Alma: Alla måste få uttrycka sig som man vill. Tycker man om att klä sig enbart i trender, då är väl det mode också.
Sascha: Jag tycker inte att det är enskilda personers fel men med hjälp av internet kan man göra så mycket... och ibland känner jag att det är fel att vem som helst ens kan få starta en blogg.
[...]
Sascha: Jag har aldrig skrattat åt det här. Hela Nakkna handlar ju om att de egentligen inte har någon humor, det är därför jag älskar dem. Det ska alltid vara så lättsamt och kul och man ska ha så jävla roligt med kläder. Jag ser mode som ett yrke. Jag kan tycka att humor i konst är svintråkigt, det berör inte mig någonstans och jag tycker inte att en smilegubbe på en t-shirt är bra mode. Eller en massa färgglada planeter och en raket på en t-shirt. Det är inte roligt.
[...]
Gustav: Får jag förklara vad jag menar när jag säger att jag har distans? Om jag har sett en vampyrfilm, känner jag "ah nice, då kör jag lite vampyrinspirerat". Då tycker jag att jag har distans – på det sättet menar jag att man ska ha humor: idag ser jag ut som en vampyr.
Sascha: Jag skulle aldrig klä mig som en vampyr.
Gustav: Men folk tycker att du ser ut som en vampyr nu.
Sascha: Fast jag är inte inspirerad av vampyrer. Alls. Jag klär inte ut mig.
[...]
Sascha: Det allra viktigaste när man klär sig på morgonen är att tänka: "såhär ser jag ut. Vad ska jag göra med mig själv?” Jag tycker att mulliga människor kan vara jättefina om de kan klä sig.
Bonus: en av deltagarna i gruppsamtalet har på sin egna blogg nylien postat ett inlägg rubricerat "Vårinspiration - Brideshead Revisited".

onsdag 8 april 2009

Freund der Ordnung

Fig. 1:


Fig. 2:

fredag 3 april 2009

onsdag 1 april 2009

Några små ord till försvar för Popcirkus

Ikväll sänds Popcirkus för sista gången. För säsongen eller alltid, jag vet inte. Programmet har bäshats en del. Dels för att vara "frisyr-tv", dels för att vara ett modernt "caféprogram". Dessa två bäshningar skall inte bemötas, då de kan vara helt riktiga. Popcirkus är nog modernt caféprogram och innehåller en och annan rolig frisyr. Inget fel med det.

SVT:s livesända onsdagskonserter har även ifrågasatts och hånats för att inte attrahera över en miljon unga tittare.

Att ifrågasätta programmet på de grunderna är dock korkat. Därför att:

Popcirkus är ett program som tydligt riktar sig mot en bildad medelålderspublik. Programledarna använder sig ju då och då av bisatser när de pratar. Ofta refererar de till händelser i den västerländska kulturhistorien, ett ämne som sedan slutet på nittiotalet inte ingår i några kursplaner eller metoder för barnuppfostran. Programmet sänds i den profilerade bildningskanalen SVT2, som har ett rikt utbud av genuint åldringsattraherande dokumentärer, operauppsättningar, teaterpjäser, fakta- och diskussionsprogram (och så vidare) - exakt den typen av program som skulle överösts av beröm om det hade sänts i Axess-TV och betittats av en femtedels Popcirkuspublik!

Glöm heller aldrig att den förkrossande majoriteten av invånarna i Sverige inte längre intresserar sig för musik som uppnår verkshöjd. Alla publikundersökningar samt "attitydstudier" visar att den unga publiken fullt ut ägnar sina dagar åt schlager, modebloggning och intimrakning. Musik som uppnår verkshöjd är sedan tiotalet år tillbaka ett nischintresse i stil med konst som inte föreställer något, modern dans, polsk dramatik.

Att anklaga SVT för att "jaga unga tittare" med något så smalt och geriatriskt som ett livesänts tv-program utan schlagerartister är därför absurt.

onsdag 25 mars 2009

En usel symfonirockvits



Q:
Vad säger Emerson Lake & Palmer-multikeyboardisten Keith Emerson dagen efter han käkat en jättestark vindaloo?

A: Ajajaj, det svider i moog- och tarmkanalen!

söndag 22 mars 2009

Kosmische

torsdag 19 mars 2009

Paketet som är lika nedsläckt som ett huvud


Laktoslobbyns senaste PR-stunt för att ställa in sig hos klimatalarmister och goter ser ut som ett inverterat kärnkraftverk som nån Simon Gärdenfors-person klottrat en kossa på.
Dessutom är innehållet skadligt för såväl blodkärl som matsmältningsapparat.

måndag 16 mars 2009

Modeblogg: Anders Borg 1989



Foto: Jörgen Hagelqvist/UNT, uppgrävt av Alliansfritt Sverige

Lågkonjunkturkänning på stan

4:09 PM me:men jag tycker mig ha sett mycket mer skyltning för öl under 30 balubas på stan nu på sistone

V
: ja, 29 var det nog när jag gick förbi just dovas i helgen

4:10 PM en välklädd dam med annika falkengren-frisyr stod kl 14.30 och ryckte desperat i dörren

me: vilken lågkonjunkturbild

V: ... runt hörnet från det nyöppnade överskottsbolaget, så klart

söndag 15 mars 2009



Jag förstod att det inte var rätt svar på SvD:s fråga, men de enda orden som ekade i mitt huvud var "hybridbil med gengasaggregat".

fredag 13 mars 2009



Ibland blir jag osäker. Är det en stillbild ur en The Knife-video eller är ett fryst ögonblick ur Mia och Klara?

onsdag 11 mars 2009


Jag tycker fortfarande att Firefox ser ut som en jordklotsknullande räv.

tisdag 10 mars 2009

Min mamma GI-pionjären

Efter att sist i världen ha sett den här Anna Skipper och sedan läst lite om vår tids populäraste kostråd så slog det mig idag att jag växte upp i ett hem som med järnnäve styrdes av en av GI-dietens pionjärer. Nämligen min mor.
På grund av hennes främmande ursprung så bakade hon varje vecka midvintermörka rågbröd som var både grova och hårda. Vad jag vet blandades aldrig fiberrik bark i degen, men ni kan vara försäkrade om att kolhydraterna var långsamma som stonerrock och ständigt gav tarmsystemet något att hårdjobba med. Nu när jag tänker på det så var skåpen där hemma alltid välfyllda med rågmjöl av grövre kaliber. "Ingen tror att det kommer hända här i godtrogna Sverige, men när kriget är här så kommer vi att klara oss riktigt bra", förklarade mamma.
Att köpa bröd var något som hon var lite för stolt för.
Dels var det slöseri på pengar. Och dels så fick vi veta att det svenska brödet som såldes på Konsum och Borgarlivs var livsfarligt. Fluffigt, sött och vitt, inget som motionerade tänderna, dessutom skulle vi få tarmcancer av Skogaholm. Mörkt bröd, det blev man däremot stark och fick karaktär av. Vitt bröd fick jag och brorsan passa på att käka hos nån sunkig helsvensk kompis med majonnäsliknande kroppskonsistens och framtida dåliga tänder. Vi njöt för stunden, men när vi kom hem så skämdes vi lite.
Läsk drack vi såklart inte. Det kunde väl hända om vi var hos någon annan, på territorium där hemmets president inte hade fula maktbefogenheter. På vägen hem förklarades det dock utförligt att läsk inte bara fräter sönder tandemalj och magsäck, det är också som sprit, fast för barn. Man kan dricka det ibland, men om man inte klarar sig genom en vecka utan så borde man spärras in i en cell med vatten och hårt bröd tills begäret lämnar kroppen efter några veckor av hallucinationer och ångest.
Samma sak med saft. Det var ju ändå bara socker, inget att ha. Allra lägst i rang stod Önos, fråga mig inte varför, men det märket var djävulen. Tror att det hade nåt med moderaterna att göra, men jag kan inte minnas hur det hängde ihop. Ett födelsedagskalas hemma hos mig betydde att mina polare svennebananerna hela tiden grinade illa av den hemmakokta rödvinbärsdrickan helt utan socker. De var mesar och hade hål i tänderna, tröstade mamma. Men det var väl kanske bra att inte bli alltför populär på grund av dryckesbatteriet. Jag fick tidigt börja jobba på min charm.
Det här med hisnande blodsockertoppar var något som jag och min bror aldrig blev riktigt bekanta med. Som jag minns det befann vi oss på en ändlös platå där vi sällan kände buzz, men alltid kunde prestera gott under långa pass i skidspåret. Andra barn gav allt under intensiva spurter och stupade kort därefter. Jag och brorsan fortsatte att gneta på i ett sammanbitet lugn. Vi förstod ganska tidigt att vi var uppfödda till att bli något slags små övermänniskor.
Godis? Vi kunde väl ta en bit vitkål eller kålrot att gnaga på istället? Nyttigt! Godiset fanns helt enkelt inte i vår begreppsvärld förrän vi hamnade i skolgårdsverkligheten där de etniskt helsvenska trashungarna hällde i sig lösgodis varenda rast, vilket vi snart fick veta var rena knarkarbeteendet. Och mycket riktigt, tiden har gett min GI Jane till mamma rätt. Min låg- och mellanstadieklass har vad jag vet inte genererat något större överflöd av skötsamma medborgare som bidrar till samhällets nettovinst.
Som ni förstått vid det här laget så var det aldrig tal om veckopeng att köpa snarr för. Dels i preventivt syfte, men också för att de små pengar som fanns i vår låginkomsttagarfamilj behövdes till annat. Vi hade ju möjlighet till viss självförsörjning – i skogen, på kolonilotten och på farföräldrarnas lantställe. Och då måste ju våra pengar gå till att hålla farsans opålitliga vintage-Volvo rullande. Så vi kunde lasta in grep och spade och sedan gasa iväg för att gräva upp kålrötter.
Det här låter kanske som rena proggen. Men nej, proggare i form av akademiska kommunister med smak för att ”leva enkelt” var något som avskyddes lika intensivt som det vita brödet. De var välbärgade knarkare med långt hår, det fick vi tidigt veta. Inte för att vi kände några, men man har ju hört.
Jag är inte ledsen över min renlevda barndom. Jag tänker snarare att det var fantastiskt att jag redan som väldigt liten var så långt före min tid. Rena hipstern. Och jag känner stolthet över att aldrig ha präglats på sockret och de snabba, fördärvliga kolhydraterna. Jag ser varje dag hur mina arbetskamrater drabbas av knarkigt sockersug. De smiter iväg och köper en liten påse. De får intensiva sockerboostar. Sedan tacklar de av, en efter en. De skäms.
Medan mitt blodsocker är kalibrerat för driftssäkert under lång tid.
En bra dag känner jag mig fortfarande som en överlägsen livsform. När kriget kommer ligger arbetskamraterna på rygg och skriker efter dajm medan jag metodiskt gräver ett skyttevärn som är tillräckligt djupt för att skydda mig från splitter och ryssar. Kanske bakar jag till och med ett grovt litet rågbröd på några varma stenar som jag slängt i en grop. Pengarna jag aldrig lägger på snarr sparar jag till en måttfull mängd sprit att fira mig och min mamma GI-pionjären med.

tisdag 3 mars 2009

Statusuppdatering: Sjukt techno



Jag vet att det kan uppfattas som ond integritetskränkande sed att skärmdumpa andra människors facebookstatusar och lägga upp på bloggen. Men jag kan inte undanhålla er The Field-Axels statusrad från tidigare idag. Han är tamefan mest techno på hela internet idag.

torsdag 26 februari 2009

Terminalstadiet av electronica:


När man jammar loss iförd mysiga brallor och vadarsandaler inne i en nedlagd industribyggnad tillsammans med en farbror.

Ralph Lundstens kosmiska firmabil?


Plåtad på Gotlandsgatan av Nille Svensson.

onsdag 25 februari 2009


Edit: Det är alltså inte jag som skrivit in grejerna på bilden, utan den är snodd från tidningen Fokus eget Billström-memory . Sjukt kul.

På Tobias Billströms bokhylla.



Igår bläddrade jag igenom ett nummer av veckotidningen Fokus.

Jag fastnade såklart på det stora reportaget om migrationsminister Tobias Billström, i tidningen benämnd "hårdingen" och "Reinfeldts torped".

Dock hann jag inte läsa mer än ingressen eftersom jag inte kunde slita ögonen från Sara Mac Keys fantastiska foto av ministern. Där sitter Tobbe bakom sitt skrivbord. Ordning råder. Gemen är samlade i en liten bytta, pennorna i ett ställ. Bakom honom ser vi ett ståbord med dator och en ariskt blond bokhylla med pärmar. En kraftig blixt har frätt ut Billströms redan bleka feja. Han sitter med knäppta händer och har ett beslutsamt men samtidigt likgiltigt anisktsuttryck. Det skoningslösa frontalljuset har gett honom en liten och osmickrande dubbelhaka.

Jag kan inte minnas när jag senast såg ett så osmickrande och bistert porträtt av en makthavare. Mac Keys foto genomlyser med tusentals watt en beslutsarbetare som tycks bestå av 100 procent teknokratisk nonchalans inför människan. Bilden jagade upp en lätt känsla av skräck inom mig.

Sedan såg jag något mycket udda i bilden. Ovanpå den renrasiga svenska bokhyllan.

Där ligger en samling av lustiga små hattar.

Nu måste jag nog läsa artikeln.


tisdag 24 februari 2009

Coming up: Bananmonarkin



Sossarna har under de senaste hundra åren haft gott om tid på sig att införa republik. Ett pennstreck bara, så är det fixat. Eller hur det nu var som Palme uttryckte det. Dock har sossarna och deras republikanska vänner till vänster och höger aldrig riktigt orkat (eller snarare vågat) kavla upp ärmarna och kasta ut sagofigurerna i den gråslaskiga verklighet som alla vi andra krälar omkring i.
Det är lite synd, men inte så mycket att göra åt, vi har vant oss vid det.
Idag bubblar kungariket Sverige över nyheten om att kronprinsessan Victoria och fitnessentreprenören Daniel Westling ska förlova sig.
Det är väl egentligen inget som får republikanerna att korka upp.
Men ändå något av en god nyhet. Ett litet, litet fall framåt. Ingen revolution, men en början på "reformering underifrån" av vårt förhistoriska statsskick. Ett steg på vägen mot det näst bästa när republik inte finns på tapeten. Jag snackar om gryningen för folkmonarkin!
För hur ska man annars se på detta att en arbetargrabb från Ockelbo, en man av folket, alltså en tvättäkta svennebanan, tas upp i kungafamiljen? Låt oss vifta med vimplar, blåsa i basuner och skjuta salut för att välkomna bananmonarkin! Kronprinsessan är ju för övrigt redan utrustad för framtiden - minns hur hon fick en brakfolklig platt-tv i födelsedagspresent av statsministern.
När vi ändå är inne på ämnet, låt oss förresten inte glömma att credda gamle motorprins Bertil, som ju gifte sig med dottern till något så folkligt som en walesisk kolgruvearbetare. Det har hänt, det händer, det kommer hända igen. I ett modernt samhälle är en folklig bananmonarki det enda möjliga alternativet till republik.

fredag 20 februari 2009

torsdag 19 februari 2009

Den brusande lilla ån



I ett inlägg på Svenskans ledarblogg berättar Per Gudmundson att han läst ett presentationsblad till NUG:s numera jättekända konstverk. På presentationsbladet jämför NUG känslan han vill lyfta fram i konstverket med det sköna och nödvändiga i att pinka.
I blogginlägget menar PG att detta är "det dummaste man läst".
Detta gav mig en sån lust i att damma av en bärgad text från en kraschad blogg. Den handlar absolut inte om någon konstfackskandal. Jag bara fick feeling att jag skulle langa upp texten igen. Det är inte så logiskt, egentligen. Texten handlar om det mysiga i att kissa till mysig musik. När vi ändå är inne på ämnet.

Som jag skrev nyligen: häromsistens hade jag nöjet att kasta vatten vid en porlande pissoar samtidigt som jag hörde Brian Enos Here Come the Warm Jets.
Jag kan inte skaka känslan.
Det kändes stort.
Rätt låt, rätt plats, rätt tid.
Som nästan all Brian Eno-musik fick Here Come the Warm Jets mig att lyftas högre, må bättre än ett helt yogaläger och att sluta skämmas för det enkla och banala. Det är en enkel låt. Men inte desto mindre fantastisk. Kasta vatten är enkelt och fantastiskt. Efter 30 år av lätta skamkänslor vid pinkandet förstod jag det. Tack vare Brian Eno. Det är dessutom en billig njutning så länge man inte dricker vinkännarvin.
Igår kväll satt jag och diskuterade min nyfunna kroppsfunktionslycka. Jag hade ett fånigt leende av den typen som enbart personlig utveckling ger.
Jag försökte förklara ett sätt att utsträcka min lycka till att omfatta andra. Nånting sånt här kanske:
När så många stockholmsmiljöer redan sköljs i musik, varför undantas bekvämlighetsinrättningarna?
Vill människorna ha ett soundtrack till överallt de går, utom just det lilla rummet där kroppsfunktionerna, och inte minst ljuden av dem, får riffa fritt? Borde det inte vara tvärtom? Musiken har verkligen ett jobb att göra där. För att överrösta pinsamma skvalp. Harmoniska ljudkompositioner kan dränka eller desarmera de små bullren av skvittrande urin och arbetande tarmar som annars får lira solo i våra snyggt kaklade hemlighus.
Ja, så borde det förstås vara. Låt musiken klinga mellan mosaik och pissrännor. Alla borde få kasta vatten till Here Come the Warm Jets. Eller varför inte en annan väldigt mysig låt, som av titeln att dömma också handlar om just lyckan att kasta vatten – Björn J:son Lindh och Janne Schaffers Brusa högre lilla å.

Till mina stammisar: Jag ber om ursäkt att det handlat så mycket om kroppsfunktioner på sistone. Ska försöka skärpa mig.

söndag 15 februari 2009

Dagens djupaste tanke

För laktosintoleranta är all prutthumor att betrakta som lyteskomik.

Scoop


This just in: Två personer (kanske fler) som ledigt rör sig i hipster-Stockholm tycker inte att Dan Lissviks platta var så märkvärdig.
Kontakta mig för mer info om du vill göra ett "gräv".

fredag 13 februari 2009

Reta din nedre magmun!


En bra grej med mousserande vin är att kolsyran retar den nedre magmunnen. Då öppnar den sig fortare. Och alkoholen rinner snabbare ner i fylltarmen.

onsdag 11 februari 2009

En musikfantasi

Idag jag föreställde jag mig musikstycket Dueling Vocoders.
Det framfördes av en hillbilly och en urbanare man utanför ett ruckel i en gudsförgäten del av den amerikanska södern.
Männen var försedda med varsin trägavlad, analog funkmaskin. Hillbillyn körde förstås Moog, stadsbon Korg.
Med elastiska robotröster battlade de varandra.
Det gick fort. Jättefort, faktiskt. Och sedan ökade hastigheten ännu mer.
Folk som jag känner tycker att det här är en sjuk fantasi.
Är jag onormal?

Relaterat: Bill Bailey.

... och så en teaterrecension:

Acneimperiets innerstadsfars är som svenska landslaget. Öppnar med friskt humör första tjugo minuterna men klappar ihop i andra halvlek. Betyg: två inte så slittåliga jeansbyxor av fem möjliga.

Jag minns min ungdoms Timbroböcker och hur de brukade ta på mig


Kriget kom inte som en blixt från en klar himmel. Medan Nils och Katarina gled omkring för lättjefulla sommarbrisar tätnade krismolnen i det sovjetiska imperiet. I desperation iscensatta Kreml Operation Garbo.
Ändå kom angreppet som en chock för Sverige. I det längsta vägrade svenskarna att tro på varningarna. De gjorde alltför litet alltför sent.
Hur gick det? Stod politikerna pall? Vad hände när Gustav Näsströms kustkorvett, Johan Schwedenfeldts Viggendivision och Figge Strandlunds skyttebataljon mötte den väl förberedda fienden? Hur länge kunde Sverige hålla ut? Fick vi någon hjälp?
[...]
Harry Winter har varit med förr och han vet vad han talar om.

Ibland undrar jag vad fan som gått snett där nere i Timbrobunkern.

Jag hajar fan ingenting av vad de pysslat med under de senaste tio åren. De har mest hivat ut obegripliga Ayn Rand-romaner och en massa sifferrunkande rapporter om nyttan av att privatisera avloppsledningar. Rykten säger till och med att Timbro för bara några år sedan försökte kränga ett särskilt "Ahlmark-paket". Detta låter jag dock vara osagt, då det knappast är troligt att en tankesmedja/förlag som med fylleristens feeling för repetition förespråkar marknadsmässiga lösningar försöker sälja en pensionerad folkpartiledares samlade skrifter.

Men vi som i likhet med pseudonymen Harry Winter varit med förr – närmare bestämt på den tiden då högern serverade sprit på öppen gata och roade sig med att kasta dartpilar på Palmeporträtt – vi minns ett annat Timbro, som hade en osviklig känsla för raffel och action. Ja, en gång i tiden var Timbro en pålitlig provider av thrillers som på stridspittig teknistsvenska beskrev hur miniubåtskaptener, spetznazbusar och många tusenden av sovjetiska beväringar kastar sig över ett övermoget förslappat och försossat Sverige. Jag känner ofta en nostalgisk längtan efter denna min ungdoms Tom Clancy-höger. på sistone har jag dock slutat känna uppgivenhet och börjat hoppas igen. Det knorras ju varje morgon över försvarsnedskärningar på SvD:s ledarsida och en viss skräck för Ivan och hans krigsmaskin tycks ha sprattlat till liv igen.

Vi som varit med förr håller tummarna för att Timbro börjar runka upp stridspitten och snart slungar ut nya rafflande alster av klassiskt Harry Winther-snitt igen.

fredag 6 februari 2009

onsdag 4 februari 2009

tisdag 3 februari 2009

DJ Twittmongo

Som ni vet har jag ju börjat twittrat lite plan- och håglöst. Kolla vad buzzen är om, usw.
Idag tyckte jag att det skulle vara lite festligt att följa SvD:s ledarredaktion på twitter. De finns ju där.
Och de har självklart den coola gruppbildsbylinen med fyra androider som omringar Sanna Rayman.
Så jag tryckte "follow". Och vips så kunde jag se hur ledarredaktörerna kort, effektivt och hyperlänkat kommunicerade med den digitala omvärlden. Det kändes hyfsat sci-fi. AI-igt, chatbottigt. Gränslöst ondskefullt på ett socialt sätt. Ändå blev jag besviken. Jag hade hoppats på fler snabba 140-teckensuppdateringar från Gudmundson om hur Al-Qaida i Säffle experimenterar med yellowcake och växer sig starkare för varje dag.
Men så kul skulle vi inte ha det på twitter. I alla fall inte idag.

måndag 2 februari 2009

Ett litet, litet ljus i ett oändligt mörker

De säljer en ganska god bratwurst på Lidl.

Dagens utvik


Jag gör som andra skakade popbloggare och spär på bruset. Men visst är Moz riktigt snygg för sin ålder? Särskilt som han helhjärtat anammat looken "finsk tangosångare på väg in i bastun (cirka 1961)".
I'd hit it!

söndag 1 februari 2009

Nya parkbänkar



Igår såg jag att Claesson Koivisto Runes nydesignade parkbänkar för Stockholms stad äntligen ställts upp/ut. Ganska sköna, eller hur?

lördag 31 januari 2009

Hett just nu



Är att se ut som en lungsjuk Per Anders Fogelström-skildring av socialgrupp 3 i Stockholm, cirka 1880. Är din stil snodd från förrförra seklets medellösa sotarpojkar, tunnbindarlärlingar, rännstensungar? Perfa! Då slänger vi upp den på sartorialistens modeveckoblogg för Svenska institutet, cirka 2009.
Och nu väntar vi bara på att Charlie Chaplin/Kolingen-dojor och vägglöss utropas till årets accessoarer.

fredag 30 januari 2009

Fredag

Sätt ugnen på 225°.
Putsa och skär fläskfilén i tärningar.
Bryn köttet i smöret ca 5 min.
Strö över kryddmixen.
Låt ananasen rinna av och skär den i mindre bitar.
Tärna tomaterna.
Lägg nachipsen i en smord ugnssäker form.
Fördela fläskfilé, ananas och tomater ovanpå.
Strö över salt och peppar.
Klicka på mjukost och tacosås.
Strö över den rivna osten.
Gratinera mitt i ugnen 10–15 min tills osten fått fin färg.
Servera gratängen med en klick lätt creme fraiche och en sallad av isbergssallad, gurka, majs och rödlök.
Avnjut med ett gott BiB-vin och gnäll på sossarna, feministerna, byråkraterna, miljömupparna, skattetrycket, skolan, bankskojarna, polisen, invandrarna.

onsdag 28 januari 2009

Tre nutida grejer

Har lite håglöst testat tre nutida grejer som det snackas om. Filter, Spotify och Twitter.
Twitter verkar roligt, särskilt om man gillar att ropa i skogen.
Spotify var en ökenvandring med glest mellan oaserna för oss som gillar europeisk avant-rock från tidigt sjuttiotal.
Filter var tjock och innehöll ett ganska kul reportage om Carola.
Under läsningen märkte jag att jag är aningen avundsjuk på Carolas gudstro. Hon har liksom alltid någon som backar upp. Samtidigt retade jag mig på att Gud medddelar sig till Carola på ett ganska torftigt sätt, med signalering av grönt eller rött ljus. Gudsvariabeln Jesus beskrevs av Carola på ett liknande omystiskt sätt, som en tröstande myskramande sovpartner. Kanske kunde kopplingen till de högre makterna ha nyanserats mycket mer, jag vet inte. Men ska jag finna min religion — vilket man blir sugen på nu när hästsvansade ärkebozos som Sturmark leder den ateistiska rörelsen — så skulle jag vilja ha en mer psykedeliskt sprakande upplevelse av gudskontakten. Lite festliga hallisar och mirakel och känslan av att flyga i överljusfart över vilda skogar av fraktalmönster. Var hittar man sånt?

måndag 26 januari 2009

Rövkrönikan

Slår man på tv:n idag möts man av en kavalkad av reklamfilmer där det talas demonstrativt öppet om hemorrojder, flytningar, diarré, fotsvamp och underlivssvamp. Rosiga vackra modeller har aldrig tidigare kliat sig så frejdigt i hudveck.
P3 Populär-Hanna är, som ni kanske redan vet, även krönikör-Hanna i SvD. I dagens kulturdel har hon skrivit en underhållande kolumn (colon?) om tarmbesvär och den glädje med vilken vi moderna människor numera diskuterar dylikt.
Jag tycker att hon sätter fingret på något. Eller så är det bara jag som skrattar nervöst eftersom jag är ganska rädd för och äcklad av allt som har med det digestiva systemet att göra. Men. Jag upplever det verkligen som att klåda på orter där solen sällan skiner har verkligen blivit en talking point som (i rådande nationalekonomiskt läge) klättrar mot exakt de placeringar på småpratsämnenas topplista där kvadratmeterprisjämförelser förr tronade.
I SvD:s rövkrönika refereras det givetvis till Kellog's Bran Flakes — "en produkt vars enda säljargument är att den får dig att skita mer". Det är en mycket rolig inre bild att frammmana när man närmar sig snabbköpets flingsortiment. Roligt att tänka på är också de som påstår sig äta Bran Flakes "för att det är gott" (jodå, såna individer finns). Deras försvar av branflejksen låter så misstänkt likt påståendet "jag läser Playboy för de intressanta artiklarnas skull".
Avslutningsvis föreslår krönikör-Hanna "en realityshow där en tarmarnas Dr House diagnostiserar den mest knepiga ballongmage, med fascinerande kameraåkningar i våra innersta vrår. Arbetsnamn: Proktologerna".
Där sprakade det verkligen i skallen på mig. Exakt det där har ju jag klurat på! Jag och krönikör-Hanna har väl våra vindpinade fingrar intjunade på samma kosmiska frekvens. Nedanstående tv-inslag, bortlyft ur sändning så sent som i maj 2008, är co-skrivet av undertecknad.

Min vän och guru P1-Roger påpekade dock att idén med fascinerande kameraåkningar genom tarmar redan finns i tv-utbudet. Doktor Åsa på SVT har tydligen svalt en slangkamera och filmat matsmältningsapparaten (inklusive tarmludd) från insidan. Brittiska "Spa of Embarrassing Illnesses" gjorde något liknande dessförinnan. Dessutom kanaliserades utgående exkrement genom ett plaströr för analys i den brittiska förlagan till "Du är vad du äter."Så nästa gång du zappar till ett program som heter "Insider" — var beredd på att det kan handla om grävande journalistik på ett annorlunda sätt.

Twitter? Nänä, vi early discarders har redan gått över till:

söndag 25 januari 2009

Prog-Cybotron




Lägg märke till semikolonet

Det var så roligt;
jag måste skratta!
Det kom en trekantig gubbe in!
Han hade träskor
och näverjacka
och hatten kantad med korvaskinn!

lördag 24 januari 2009

Köttkuber

Kött kan vara gott (jag är bara deltidsvegetarian) men jag undrar över det här häftiga konceptet somm vi kan kalla ”kubistiska köttstycken”. Grissidor till exempel. Eller fläsksidor, borde det väl heta? De brukar vara fyrkantiga i tre dimensioner. Hursomhelst, fläsksidorna är ett obligatorium på samtidens krogmenyer och de är ofta ganska kubformade trots att grisen är ett ganska kurvigt djur. Jag klurar på hur det funkar. Trycker man in en fyrkantig metallform i svinkadavret och drar ut ett stycke kub med svål, späck och muskelmassa i lager? Kunde man då inte spexa till det ibland med en hexagon? Eller någonting stjärnformat? Egentligen vill man inte tänka, bara smörja kråset.
Igår åt jag revbensspjäll, eller short ribs som samtidens styckningsdetalj verkar kallas. Jag tänkte att det kunde vara trevligt med lite ben i maten. Men revbensspjällen som kom ut på bordet var en benfri kloss av formpressad köttmassa. Jättegod. Men fyrkantig och liksom lite processad. Hade kocken panerat lite så hade det blivit som en fiskpinne, fast av gris.
Jag såg mig omkring. En kille vid ett bord hade jättestora glasögon och fluga. En tjej vid ett annat bord såg på håll ut som Petra Mede, men var tyst och kränkte alltså inte Maud Olofsson, så det var kanske någon annan. Ett gäng unga killar i kavaj beställde märkvärdiga spritsorter. De var kramiga och fantiserade nog om cigarrer. Ett par (snygg tjej och snygg kille) hånglade lite. Ingenstans såg jag en pajas som sprejade doftmoln vid något bord. Skönt. En kille spelade digitala ljudfiler, både Massive Attack och Portishead. Jag fick ett performance av Jens Östberg recenserat för mig. En danskille med snygg torso hade planlöst glidit omkring på scen medan Dwayne Sodabehrk skapade oväsen. Någon gick ut efter några minuter och sa "hejdå!". Sodabehrk hade lite tidigare burit en tigerdräkt. Tyvärr missade jag det. Men det gör inget. Idag mår jag lika härligt som Blossom Tainton gör varje dag. Jag firade detta genom att köpa en kubikmeter kläder på Weekdayrean. Ingenting satt särskilt bra, men det var ju billigt och det är dessutom något av en tradition i här i Stockholm. Det nya tjugondedag knut. Julgransplundringen. Nu börjar en lång gråslabbig transportsträcka som vi vandrar med förintade arslen, mot ljusare tider.

onsdag 21 januari 2009

Turnéinfo från Rosenbad


Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kommer med anledning av det rådande arbetsmarknadsläget att på onsdagar besöka orter som berörs av varsel. Vid besöken träffar Sven Otto Littorin representanter för det berörda företaget och gör besök vid ortens arbetsförmedling. Detta innebär att Littorin innan sommaren kommer att ha besökt en arbetsförmedling i varje län.
Låt oss — med anledning av det rådande arbetsmarknadsläget — hoppas att Littorin på sin arbetsförmedlingsturné även passar på att kora Sveriges bästa arbetslösa person. Precis som han belönade Sveriges bästa arbetare med en gratislunch häromåret. Vem vann den utmärkelsen och hur smakade maten, förresten?

Våga vitsa!



De hundra bästa rockvitsarna är en ny storsatsning från PSL-bloggen. Fascinerande, tycker jag. Och mycket inspirerande. Här är en stockholmsk jazzvits som jag kokat ihop själv:

Q: Vad kallas det när Magnus Zingmark och Oscar Simonsson äter bajs?

A: Koop-rofagi!

tisdag 20 januari 2009

måndag 19 januari 2009

Emerson, Lake & Palmer-Palmers elektroniska trumset av rostfritt stål


Med ett ord: smakfullt.

Bloggosfearen

Fram tills för bara en kvart sedan var jag lyckligt ovetande om att det finns ett webbcommunity som heter familjeliv.se. Där finns bland annat ett diskussionsforum ("mohikan på barn = misshandel?") och fotogallerier ("magar v09-v12"). Det finns också en bloggportal. En av bloggkategorierna heter ”Carpe Diem”.

Apropå Sartorialisten


Jo, när Sartorialisten kommer till stan nu lagom till modeveckan ... kan inte allesammans i hela stan ha clownnäsa eller butterickslöständer på sig eller spela kazoo på öppen gata hela tiden? Eller evakuera hela Stockholms befolkning till Göteborg och bussa upp alla Göteborgare till Stockholm! Bara för att se hur han reagerar, alltså.

Igen?


Stockholm Fashion Week season Autumn/Winter 09-10 is arranged week 5 and 7. Week 5 has a focus on fashion shows, week 7 is a mix of trade fairs and shows. More information will be available beginning of January.
Modevecka i Stockholm har blivit ungefär lika vanligt som lönefredag. Snart kanske ännu vanligare. Ska vi inte ta och bestämma att två veckor varje år — en på hösten och en våren, till exempel — utropas som Stockholms modefria veckor? Två små andningspauser då vi portar Sartorialisten från stan, går klädda i mysbyxor och lovar varandra att inte blogga om senaste Fifth Avenu Shoe Repair-visningen. Bara ett förslag, alltså.

Dagens ros går förresten till busschauffören som i går körde trean som ett påtänt jehu upp emot Slussen medan Wagner blastade ur radion. Det var mäktigt.

fredag 16 januari 2009

torsdag 15 januari 2009

Att flanera



Pröva på att göra som man gjorde förr — flanera! Ta en längre promenad – gärna i en park eller skogsmiljö. Tänk på att gå extra långsamt och uppmärksamma då och då om du spänner dig. Tänk på att andas lugnt med magen och slappna av i axlar och hela kroppen.

Ta dig tid och titta noga på saker omkring dig, se om du kan upptäcka något som du inte sett tidigare. Stanna upp en liten stund och lyssna efter om du kan höra fågelsång. Kan du höra flera olika? Kan du känna en eller flera dofter där du går?

Höj då och då blicken och se på himlen och försök samtidigt känna efter om du kan hitta ett välmående inom dig!