lördag 29 november 2008

Musik man får fjärilar i moogen av


Igår läste jag någonstans att den mysiga musikgenren bossa nova har fyllt 50. Hemma vid den brusande lilla ån firas detta med en festlig moogbestyckad slakt av ett klassiskt örhänge.

fredag 28 november 2008

Kina-TV

torsdag 27 november 2008

Dagens outfit

Det här kanske låter som en UFO-historia, jag förstår verkligen om ni tror att jag ljuger nu, men det jag skriver nu är faktiskt helt sant: alldeles nyss råkade jag surfa in på en modeblogg, och där var det en ung tjej som på sin "dagens outfit"-bild kombinerade leggings med en bylsig överdel!

onsdag 26 november 2008

Idag stör jag mig på ...

... att Keith Jarretts nuna får mig att tänka på MC Hammer.

lördag 22 november 2008

Klungan

Var och tittade på när Klungan spelade upp sitt koreograferade filurpanorama Det är vi som hemgiften.
Det var roligt och lite rörande. Klunganmännens skabbiga skäggighet kändes effektfullt äcklig, man kunde inte för en sekund värja sig för feelingen av Västerbottens inland med dess kritiska massa av otvättade/nerkissade gammpojkar med stelnad talg på fiberpälskoftans krage.
Men publiken alltså.
Har aldrig sett så många snubbar i bänkraderna på en teaterföreställning.
Och alla reste de på sig efteråt. Årets varmaste stående ovation. Och detta fick mig att reflektera över den enorma mängd penisar som just i det ögonblicket befann sig under Södra Teaterns gyllene och ganska gay innertak.

torsdag 20 november 2008

Zodiac


Sovjetunionens finaste inom rymdig synthdisco.

tisdag 18 november 2008

Adolf Hitler and the Nazis were working on a Big Brother-style cable television propaganda industry to be broadcast across Germany.

Perfekt. Nu kan jag äntligen börja spela ut Hitler-kortet mot en annan yrkesgrupp än rasbiologerna.

Livsvisdom

Standup är det nya hasch/sex. Alla måste prova på minst en gång.

måndag 17 november 2008

Alienerad i underhållningslandet


Allt fler kommer ut som alienerade av svennebananismens totaltriumf inom svensk tv-underhållning (dansbands-sm, karaokelekar i samtliga kanaler, isdans, melodifestival, bonnadejting, etc).
Jag brukar glädjas över varje person som ger efter för sin inre Neil Postman och beklagar den framväxande light entertainment-diktatur som tycks bli allt mer utbredd och tarvlig.
Men de senaste dagarna har jag börjat fundera.
Det här är väl inget nytt, så varför reagera nu? Svensk tv-underhållning är väl bara exakt så okomplicerad, alla-ska-med-folklig, dansbanemässig som den alltid har varit? Varken mer eller mindre eller sämre eller bättre. Är det själslig ökenvandring som på primetime sprutar ut ur de blågula plasmaskärmarna idag, så var det samma sak som igår. Vi som inom oss har en grinig gubbe som indignerat skriker "underhållning till döds" och knyter näven mot kulturens och smakens skarprättare har överlevt alla tidigare perioder i historien. Varför skulle vi inte göra det nu?
Jag funderar på att luta mig tillbaka och börja gilla läget. Att inte vända mig bort från Åsa-Nisse, som ju faktiskt aldrig slutat jobba som kulturell ledsagare och entertainmenthelgon för vår tacogratängsslukande lilla nation (de senaste fyrtio åren har han styrt genom ombud, ingen nämnd, ingen glömd).
Faktum är att jag nästan välkomnar ett second coming. Tänk er att Åsa-Nisse i en väldigt nära framtid kliver in på den välkrattade manegen. Aningen uppdaterad i den första av minst tjugo sena sequels. Jag tror den kommer att heta Åsa-Nisse i Phuket. Jag gissar att första repliken blir: "Di ä allt bva redea di där töserna på ping-pong-schåwwen". Stort skratt från hela folket.

Missa inte morgondagens gästspel!

Idag är han på Metro, men i morgon är James Blunt gästkirurg på Karolinska!

söndag 16 november 2008

Hobbitjävlar


I somras åkte jag tåg tvärs genom Andalusien. Någonstans uppe i Sierra Nevada stannade tåget vid en liten stad, Guadíx. Genom fönstret såg jag ganska många byggnader, men också ett oräkneliga exempel på hobbithålor utkarvade direkt ur berget. Jag kämpade för att undertrycka min ilska och inte springa ut på perrongen och skrika på skolspanska att nu måste ni för fan lägga av med fantasyn, det blir ju löjligt, hur kan ni leva med er själva när ni hämtar byggnads- och inredningstips direkt från Bilbo, är ni så nere med tomtar och troll att ni döper era servrar till Legolas och Galadriel också, är det så att ert lokala byfyllo som sitter och yrar på tavernan kallar sig Bodegolas, etc etc etc.
Hobbitjävlar!

lördag 15 november 2008

Könsdiskriminering

Två mysterier just nu

1. Att vara uppklädd och mejkad till niorna och ändå möka inne på Berns.
2. Alla mysvänstertjejer som drömmer om att ligga med DN:s ledarskribent Niklas Ekdal (jfr: att jag skulle fantisera om att krypa under lakanet med Barbro Hedvall/Maria Abrahamsson/Hans Bergström).

fredag 14 november 2008

Lunchbloggningen

När det är fredag och man ser Soundtrack-Ebbot sitta i personalmatsalen och girigt skyffla i sig så tänker man: "idag måste det ju vara något alldeles jävla svinigt gott". Eller hur?
Sen tog jag mig fram till kantinerna.
Där fanns Züricher fläskcasserole(!), fiskkalops (!!) och, för vegetarianerna, bakad potatis.
Ebbot måste ha varit jävligt hungrig.

torsdag 13 november 2008

Jerka


Ända sedan jag som litet barn såg en svettig Jerry Williams desperatvråla Working Class Hero på tv har jag haft den största respekt för den evigt rockande rörmokaren från Solna. Ovan är ett klipp som PSL-blogzorn har grävt upp. Det handlar om bänkpress. Och litegrann om soul. Eller som Jerka beskriver det: "Chuck Berry-låtar som vi hade blås på."

tisdag 11 november 2008

Män som gör saker tillsammans


Pan Sonic, Carl Michael von Hausswolff & Erkki Kurenniemi plays Kurenniemi (pt 1).
Funkar lika bra både som konstmusik och långdragen sketch.
(Missa inte de följande delarna!)

The Culture War

Nedan följer mitt enda inlägg i kriget mellan de kulturkonservativa ("Axess-Johan") och kulturrelativisterna, postmodernisterna, popvänsteristerna, nyliberalerna, queertalibanerna och alla de andra obildade och respektlösa flummarna som har teh nerve att skriva om Sex and the City på bästa kultursidesplats:

Hitler var ett stort fan av figurativ konst. Det kan inte uteslutas att ett slags inre valv öppnade sig inom honom när han betraktade en målning av Caravaggio eller lyssnade på en symfoni av Mahler.

Jävla Aimee Mann-omslag


måndag 10 november 2008

Man med gitarr och solglasögon


Det här var fint.


Rivningen av Slussen

Det är så oerhört många som har synpunkter på hur nya Slussen ska utformas. Men varför är det så få som pratar om det väsentliga i frågan - hur ska rivningen av härket gå till? Det kan och bör blieventet som "sätter Stockholm på den internationella kartan".
Här är mitt förslag:
Spärra av området.
Proppa det fullt med pyroteknik.
Flyg in Jean Michel Jarre.
Placera Jean Michel stå på en ponton av blinkande lampor och laser ute i Strömmen.
Fjutta på.
Se Slussen sprängas i en kaskad av multikolorerad eld.
När svallvågen från explosionen når fram till flotten tar Jean Miche Jarre sin lille vocoderkeytar och surfar ut i skärgården. Gärna till tonerna av något nykomponerat och svulstigt.
När krutröken skingrats leds de åskådande stockholmarna till långbord och stånd där det serveras langos och öl i plastmugg.
Sen är det bara att bygga nytt: gallerior och caffe latte.

Den bloggande trollkarlen

Via komikern Kristoffer Appelquists blogg hittade jag idag fram till trollkarlen Conny Rays första och hittills enda blogginlägg.
I detta berättade trollkarlen Conny Ray om sin nya verksamhet ("jag framträder och berättar om mitt drygt femtioåriga liv som trollkarl") och en verksamhet som han tydligen bedrivit under längre tid ("TrolleriSkola och mina kurser i trolleri som är speciellt anpassade för åldrarna 55+").
Inlägget var postat den 10 september.
I övrigt var det tomt. Helt öde. Fritt från magi.
Jag kände mig nedstämd.


söndag 9 november 2008

Plötsligt händer det

Jag trodde aldrig att jag skulle finna mig själv på en Hello Saferide-konsert. Men igår kväll hände det plötsligt. På KB i Malmö, icke desto mindre.
I lokalen var vi sammanlagt fyra personer som inte var jätteintresserade av Annika Norlin, trots att hon giggade med öppen gylf. Vi blev tillsagda av övriga publiken att prata med små bokstäver. Men trots denna störighet så var det ganska fint. Efter konserten fick jag bära förbandet Peter von Poehls ena gitarr. Det var också fint.
Finast av allt var att jag fick se den berömda skylten inne på KB, den som är belägen mellan änden på bardisken och utgången och som det står "Fyndhörnan" på.
Lite tidigare på kvällen såg jag gruppen Insitutet framföra ett stycke JVVF-teater med utdragna tortyrscener och mycket prat om avföring. Det var ganska jobbigt. Jag tror att detta var vad man i branschen kallar postdramatisk teater. Efter detta åts det falafel.
Ännu lite tidigare på dagen visade sig min thrift-mojo fungera utmärkt. I en femkronorsback på en loppmarknad hittade jag Giorgio Farinas Discocross. Några av plattans studiomusiker ingick i Dario Argentos favoritorkester Goblin. Plattan är med andra ord var värd varenda öre. Borde väl rippa och uppa. Om jag orkar.
Flyget hem till Stockholm var som en hyfsad gästlista: PO Enquist, Herman Lindqvist, Thomas Bodström och Charlotte Perelli var ombord. Jag bläddrade i SvD och konstaterade än en gång att Mauricio Rojas är en riktig cry-baby. Han grinar visst fortfarande för att SVT-programmet Faktum i ett satiriskt inslag porträtterade honom som en hund. Det här är typ tre år sen. Samma program valde att varje vecka i mer än tre säsongen utmåla Göran Persson som Mao Zedong. Utan att GP gnydde i åratal efter.
Men de är väl lite ömhudade, de där liberalerna som kallar på hårdare tag, hela tiden, mot alla och allt.

torsdag 6 november 2008


Förbereder mig för en helg i Malmø.

Rock

Har surfat lite på Pitchfork. Webbens svar på Musikbyrån. Känner för att ta en mycket lång och varm dusch. Eller, nu överdrev jag lite, inte en inte jättelång sån där ångande het dusch som sköljer förnedringen av kroppen likt ett apokalyptiskt regn rensar gator från slödder, men kanske en småvarm liten snabbvask i alla fall.
Innan det ska jag dela med mig av lite grunda tankar som jag har runt rock'n'roll:

1. Varför kan ingen grävande rockjournalist ta reda på vad Glasvegas-sångaren James Allan heter i efternamn?

2. Klaxons är fortfarande verksamma!

3. Följande är ett hypotetiskt resonemang, då skivor inte längre är något man i nämnvärd utsträckning säljer, men ... om man någon gång skulle få för sig att öka försäljningen av Amon Düül-reissues bland målgruppen amerikansk collegeungdom, skulle man då sätta små klisterlappar med texten "awesome KRAWT RAWK!" på skivorna? Jag lutar åt det.

4. Bobby Gillespie ser väldigt ung ut för sina 46 år. Jävla tur att han under karriärens gång har petat i sig så mycket gifter. Annars skulle han se ut som ett litet barn.

Steffo Törnquist har bott i en ostdisk.

Med ett gäng spritflaskor och lagrade ostar har livsnjutaren, spritexperten
och TV-programledaren, under ett drygt år experimenterat för att finna den
perfekta balansen ...


onsdag 5 november 2008

Kruka stöttar fixie. Poetiskt på något sätt.


Carl XVI Gustf
Putting the apa back in apanage since 1973



Glädjedödare

Okej, nu måste jag bara skriva & berätta en sak för alla er som valvakade hela natten och sen firade Obama hela dagen. Ledsen om jag punkterar lyckokänslorna, men alltså ... Barry Obama har röstats fram till att bli president i ett land som heter USA. Han kommer alltså inte att styra över Sverige, som är ett eget land med en egen statschef. Den svenska statscehefen röstar vi inte fram, utan vi hämtar honom från en särskild familj och sedan sitter han på livstid. Detta på grund av att Sverige är en så kallad monarki, och inte en republik. Och det är faktiskt såssarnas fel att det är så!

lördag 1 november 2008


Retro

Jävlar vad det kändes retro att gå in i skivaffären, bläddra runt och sen langa stålar över disk för att få cd-skivorna i en liten påse att bära ut på gatan igen. Man behövde inte ens unzippa!
När vi kom hem langade vi bara in plattorna i cd-spelaren och musik studsade mellan väggarna.
Att vistas i skivbutiken kändes inte ens så där porrshopparskamligt som Jacob pratade om härom månaden. Snarare kändes det lite som när min farsa köpte volvobilar på sjuttio- och åttiotalet. För musiken som vi stödköpte i skivaffärn, den var svensk. Kanske gör vi om det snart igen.
Andra retrogrejer idag: äggrätter på restaurang och Mauro Scocco på Kungsholmenpromenad.