fredag 29 augusti 2008


Om det fortsätter i den här takten så kommer jag att vara helt vitskäggig om ett år.
Jag kommer då att bli lika het som Carl Anton.
Det kommer att catfightas om mig.
Men jag tar det cool. Boffar lite tjära. Bälgar i mig kylskåpskall fil.

En fanfar för födelsedagsbarnet

Marve Fleksnes

Jag fantiserar ibland om att Marve Fleksnes efter tv-serien satsade på en ny karriär.
Han gick på gym. Blev personlig tränare. Började sedan eurotechnorappa.
Han blev D-Flex Nes.

Bistro inte-så-Boheme*

Det kan vara roligt med luckor i rum-tid-kontinuum. Man ler ju när man är såker på att det är 2008, men att det ändå hänger en affisch om en förestående Breederskonstert på väggen utanför Punggrens på Götagatan.
Ibland ler man dock inte.
Igår tänkte jag äta en bit panerad ost med tjeckisk potatissallad på Bistro Boheme. Och det gick bra, osten var panerad och den åts upp. Inget fel på det. Men själva Bistro Boheme hade flyttats tillbaka i tid och rum. Närmare bestämt till Vasastan cirka 1999. Väggarna var ljust beiga, bord och stolar var av Wallpapermodernt-goes-Örebro-stuk, i taket hängde något slags "lite organiska" lampor som pulserade lite lätt. Jag kände yrsel och obehag. Funderade lite på om man ska starta en återställningsgerilla som utför nattliga räder i Stockholm.


* = Rubriken är inspirerad av hur en Nöjesguidensågning av Konsultholmskrogen Mäster Anders.

torsdag 28 augusti 2008

Trea på bollen

Jag har varit och nallat några recensionsex och andra oönskade böcker i en hylla märkt "ta vad ni vill ha". Ni har säkert redan läst de här böckerna för länge sedan, men jag har inte hunnit förrän nu.
Först i läskön stod Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Debatten har fått mig att tro att boken är en hejdundrande hämnd- och uthängningsroman och allmänjt sjaskig. Nu vet jag bättre. De som gnällde är ömhudingar. Maja är så jävla hård mot sig själv att allt vissnar i skuggan av det. Dessutom är boken bitvis helt sjukt rolig. Särskilt de noggranna redogörelserna för hur man känner sig lite sexig i en infantil Rosa Pantern-tröja. Varför har ingen sagt nåt? Fyra av fem bananer.
Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Rakt igenom skitbra ... men det havererar totalt i slutet när Ajvide inte kan låta bli att ta i så att han skiter på sig. Och så ångar den mystiska och krypande läbbiga stämningen bort. Precis som i den där vampyrboken. Tre bananer som börjhar fläckas en aning av fem möjliga.
Och sen läste jag Vi i villa av pseudonymen Hans Koppel. Den skrevs det lite om den i våras också. Jag trodde att den skulle vara skitbra. Och vissa grejer var bra. Tomgångspratet och innebandystämningen, till exempel. Men av någon anledning kände jag mig lite avrunkad när jag la ifrån mig boken. Kanske skulle den göra sig ännu bättre adapterad för tv av Erik Haag och Henrik Schyffert? Jag fantiserar om det i alla fall Tre spänstiga bananer av fem.
Nu ska jag slänga mig över det stora fyndet. En historisk genomgång av LO:s historia, utgiven av LO själva någon gång i början av sjuttiotalet. Boken är full med berättelser om strejker, avtal, nattmanglingar och en massa vattnigt svartvita och inte särskilt förskönande foton av alla slags riktiga arbetare. Det känns jävligtt långt från mysvänster och nysosserier. Känner på mig att jag kommer få fuktiga ögon av den här.

onsdag 27 augusti 2008

Musikskämt


Jag gjorde om en rolig gammal Göran Persson-gåta så att det blev ett musikskämt. Här kommer det:


Q: Varför är Vangelis så tjock?

A: Han äter för mycket. Och motionerar för lite.

Hipsterfri zon

Igår inträffade svenska standupgalan på Södra Teatern. Jag var där. Det var kul. Mysig stämning, svenska komiker verkar vara bussiga mot varandra, verkar inte knivhugga så mycket rygg inom egna kretsen. Godartad skråanda, antar jag.
Björn Gustafsson fick massa priser. Han bjöd också på en kvart naivistiska izzarderier minus "svåra" referenser men med en lillebrorsas energi och charm. Jag skrattade. Många skrek.
Efter prisutdelning gick jag ut i baren och kunde inte låta bli att ta på mig fashionglasögonen. Detta trots att jag igår kväll var klädd som en treåring på släktkalas.
Men hursomhelst skådade jag det här genom fashionbrillorna: Södra teatern var en hipsterfri zon i Stockholm. Vilket ju kan kännas lite märkligt när man är bara två stenkast ifrån American Apparel och Indigo. Det var en uppfriskande känsla. Vill man vara elak skulle man för all del kunna jämföra tillställningens poolade fashion sense med Sverigedemokraternas partistämma. Men riktigt så elak vill jag inte vara. Hipsterfria zoner kan vara något bra för Södermalm, särskilt området som ligger i nära anslutning till fashionavenyn tidigare känd som ölgatspuckeln. Och en sån här zon känns rätt i tiden nu när världens hipstrar tycks vara i en självflagellerande fas. Jag trivdes fint i alla fall, bland banandojorna, jeansen med bootcutantydan, konferensknullarkavajerna och de kvinnliga komikerna från Malmö som klädde sig som just kvinnliga komiker från Malmö. Min illasittande infantila outfit låg under radarn.
Eftersom jag var på Södran så missade jag Polarprisutdelningen där vår statsminister tydligen tog av sig osynlighetskappan och sjöng några rader ur The Wall för två snubbar från Pink Floyd. Det måste ha varit fantastiskt — jag har hört att Reinfeldt till och med sade "yeah" — men jag tror det inte förrän jag sett det med mina egna ögon. Har försökt kolla på TV4:s webb, men där blir det ju som vanligt mer buffring än video. Drar inte TV4 fyra in enorma stålar förresten? Hur lite av Schermans tv-miljarder sipprar ner till webbavdelningen?
När vi ändå är inne på humor. Jag är övertygad om att Jessica Zandéns och Charlotte Gyllenhammars grekiska frustrations- och fylleblogg skulle vara en killer live inför publik. Magnus Betnér borde boka dem som uppvärmare.
Idag har jag slappat och funderat på vad som ska stängas in i 2008 års tidskapsel.
Mitt tips är att Björn Gustafsson och Kleerup lockas att krypa in i luckan, som sedan svetsas igen. Sedan sänks kapseln ner i jorden till framtidens arkeologers stora glädje.

tisdag 26 augusti 2008

Inkamössan

Idag lyssnade jag på P3 populär.
Där diskuterades vilka kläder som var att rekommendera inför hösten. Olika plagg föreslogs. Bland annat lovordades inkamössan. Jag tycker att det är bra. Jag har gärna inkamössa på mig. Ser gärna att många har inkamössa. Men — alla som planerar bära inkamössa i vinter måste vara beredda på stigmat. Ni kommer att kopplas ihop med inte bara med de minst populära av gatuartister, utan också de här.

Jag har haft lite svårt att sova på sistone.

söndag 24 augusti 2008

lördag 23 augusti 2008

Den internationella bordtennisens svar på Bockstensmannen jobbade sig fram till en faktiskt ganska ärofull fjärdeplats.

fredag 22 augusti 2008

Klaus Schulze tolkar ett stålverk




'

The artist and the computer


Veckans roligaste läsning

Jag vill vara bland människor och inte bara parasitera. Jag vill ha ett vanligt jobb och gå till Ingelsta Kalkon på morgonen. Att folk väntar mig där klockan nio. Att jag ska svara i telefonen: "Ingelsta Kalkon, Martin Luuk, vad kan jag hjälpa till med?" Och så ska de säga: "Jag skulle vilja köpa kalkon." Och då skulle jag säga: "Hurra, kalkon är just vad vi har" och känna mig som om jag var del av någonting fint.
(Martin Luuk intervjuad av DN)

Regnet

Igår lyckades jag masa mig från jobbet i hyfsat svennig tid. Halv sex eller nåt. Stod och krånglade med cykellåset vid -stället. En bit bort såg jag Rog skynda mot bussen. Han var tjugo meter ifrån när bussen startade motorn och klappade igen dörrarna. Och så började bussen rulla och Rog spurtade och viftade armar tillsammans med en liten tant. Bussen fortsatte rulla, det såg ut som den var bestämd på att inte låta de senkomna stiga på. Men på grund av den lilla tanten (tror jag) stannade bussen, öppnade dörrarna och släppte in Rog och lilla tanten. Jag som hade hoppats på något att garva åt ringde genast upp Rog för att säga att det var fel av busschauffören att släppa ombord honom och därmed beröva mig på ett skadeglatt litet vardagsgarv.
Just som jag lagt på kom en åskknall. Sedan en vindstöt. Och därefter ett djävulskt hällregn över mig och min cykel. Det var som svensk humor av primitiv SF/TV4-klass. En förnedringstrumpet hade funkat finfint ovanpå den här händelsen.
Men vad ingen visste var att jag hade väskan full av samlingsskivor med tysk new age-musik från mitten av åttiotalet.

torsdag 21 augusti 2008

onsdag 20 augusti 2008

Vid regnbågens slut


Ligger ett loftgångshus.

tisdag 19 augusti 2008

torsdag 14 augusti 2008

tisdag 12 augusti 2008

måndag 11 augusti 2008

Några hade kläder, andra var nakna

Vi tog en liten cykelutflykt ut i babyspenaten och kände oss som något slags Rostsverige-typer.
Vi tittade på hästar (några hade kläder, andra var helt nakna), nötkreatur och änder, hela tiden med miljonprogram skymtande i fjärran. Sen åkte vi förbi en agilitybana. Glada gläfsande hundar och människor. Litet kast med en sten därifrån stod några byggnader med paraboler och annat högteknojox, allt var prydligt uppmärkt med "Rymdbolaget". Det såg käckt och teknikoptimistiskt ut, på svennigt och lite ansträngt sätt. Lite som Chrille Fuglesang.
Nästa anhalt var Sveriges första atomdrivna värmeverk.
Trist nog är det numera nedlagt och omgjort till brandförsvarets övningsområde.
Mittemot låg en mc-klubb. Det stod en chopper uppe på taket på deras hus.
Vi vände tillbaka och svängde av på en liten väg som gick nedför. Bakom en grustäckt parkering med lågintensiv cruising hittade vi en liten men mycket välskött badplats. Brygga, flotte, prunkande blomrabatter, välregisserade vassruggar, pedantiskt skött anslagstavla med inplastade lappar. Det var uppstyrt som ett helt svenskt samhällsbygge från rekordåren.
Där badplatsens gräsmatta mötte tallarna stod en skottkärra. Bredvid den två handväskfärgade medelålders män som grävde i jorden. Nakna. Vid strandkanten stod en annan man, dresscode Kalle Anka. En ung asiatisk man satt och badade fötterna från bryggan och zonade ut över den spegelblanka vattenytan. Naken han också. Har nog aldrig sett en så gullig naturistbadplats, skött i samverkan mellan kommun och föreningsliv förut. Där rådde ett zenliknande lugn som bara bröts bara en enda gång under tiden vi var där. En av handväskmännen varnade mig när jag näckade och vandrade ut i sjön. "Det är bara 21 grader i vattnet", roppade han.
Jag kunde inte bry mig mindre. Tog sikte mot Trånkan bortom den motsatta sidans strand och bröt ytan medan jag hummade på Steve Hillages "The Glorious Om Riff".

torsdag 7 augusti 2008

Raveresan


Svensk tv när den var som bäst. 1991 var örat epoxylimmat mot gatan.

Det hade kunnat vara värre

Saker som bara dök upp helt plötsligt

Robert Wells officiella OS-vinjett.

125 000 gorillor.

Statsministern.

måndag 4 augusti 2008

Min inspiration hösten 2008

Guatemala med sin färgstarka mayakultur och textila mönster har länge varit en stor inspirationskälla för mig. Symmetriska mönster och ränder blandas med organiska blommor, fåglar och blad i fantastiska färgkaskader. Allt sådant som är min passion och som vi återser hos urfolk och nomader runt om i världen.
Men som vanligt är det i mötet med människorna på plats i landet vår kunskap vidgas och vi häpnas över ett mångfasetterat land.



Jag gillar att tänka mig ambient som technorörelsens slow food.
Men jag är rädd för att det är fel.


Enligt mina beräkningar är Human League i 1986 års tappning det hippaste Human League man kan lyssna på just nu. Den som spelar Being Boiled-singeln eller Dignity of Labour-EP:n kan räkna med att bli utskrattad.

The hills are alive with the sound of music


Det här är fint och får mig att hoppas på att en Sound of Music starring Ralf und Florian som tecknade figurer väntar på oss en nära framtid.