lördag 26 juli 2008

Jag satt och funderade lite på hur det står till med postrocken. Googlade. Tydligen är postrocken numera utställd på museum. En dag ska jag åka dit. Hoppas att Sonics Johan Jacobsson följer med.

Han har en så graciös hållning. Man blir lite inspirerad av det lilla kräket.

fredag 25 juli 2008

Den hälsosamma medelhavsdieten

Ni vet säkert att folk runt medelhavet i betydligt mindre utsträckning än nordeuropeer lider av hjärt- och kärlsjukdomar.
Detta beror på deras överlägsna kosthållning. Sydeuropeer är vitala långt upp i åldrarna och de lever jävligt länge (om de inte går under i mopedolyckor där inga hjälmar figurerar).
Jag har precis kommit hem från en tre veckors semester nere i sydligaste Europa. Dag och natt har jag pressat i mig sydeuropeisk kost som håller artärerna i toppskick långt förbi hundraårsstrecket. Litervis med nyttig olivolja, givetvis, men även mycket stora mängder av de andra byggstenarna i den goda sydeuropeiska kostpyramiden: vitt bröd, skinka, friterade småfiskar, vin, brun sprit och tobak.
Jag känner att jag kommer att leva för alltid.

Nygammal kultis


Det händer att jagt blir liknad vid både Björn och Benny. Ofta är det taxiförare och närbutiksmän som påstår att jag ser ut som någon av killarna i (det något övervärderade popbandet) ABBA. En gång var det en primatfixerad japansk popstjärna som flinande och genom tolk förklarade att jag liknade han i ABBA som såg ut som Apornas planet (jag tror den japanska popstjärnan syftade på Björn).
Jag brukar bara säga "Okej, kanske det, tack" när någon jämför mig med ABBA-aporna.
Men ibland drömmer jag om att vara Benny Andersson.
Och då är det inte scener av läskigt yrande spelglädje tillsammans med Kalle Moraeus som spelar innanför skalet på mig. Inte heller dräglar jag över de enorma summor STIM-cash som stadigt rullar in i plånkan även om jag förstår att det måste kännas jävligt skönt. Endast ytterst sällan föreställer jag mig att jag under en stor del av sjuttiotalet är positionerad på en scen , vid ett piano, snett bakom världens enligt uppgift läckraste röv.
I mina dagdrömmar om mig själv som ABBA-Bempa så förflyttar jag mig istället till 1973 i Polarstudion. Jag sitter bakom en Moogsynthesizer som spinner vällustigt. Jag försöker hålla tempot när Gnesta-Kalle tar upp sitt dragspel och börjar spruta ur sig ystert sprutande gammeltjoa. Tillsammans med våra nya och gamla maskiner skapar på uppdrag av Stickan Andersson den svenska Switched-on-klassikern Ny-gammal kultis.

lördag 5 juli 2008

Bildtexter jag aldrig fick skriva, del 1

Amon herre Düül, hur ser ni ut egentligen?

Man ska jobba tills man ligger för döden

Kent skojar i webb-tv. Hela ABBA samlades på galapremiär. För inte så jättelänge sedan skrev Leif Furhammar i sin DN-spalt om streamad media istället för de vanliga Buster Keaton-hyllningarna.
Ja, ni hajar.
Det kan bara dröja ett par veckor innan apokalypsens sexiga ryttarkvartett galopperar in på scenen.
Jag ska passa på att ta en ost- och badsemester i södra Europas svar på Tyskland innan dess.
Det blir med andra ord skralt med skriv och flummusik på bloggen fram tills början av augusti.

fredag 4 juli 2008

Tjej med bettskena

X: jag skulle gått på liljemarks den lille samlaren men jag tror inte att jag orkar
me: nä jag orkar inte heller
X: jag är slut som människa
me: nä, det tror jag inte
X: som yrkesmänniska, sexobjekt
me: du är bara för flitig och duktig
X: nope
me: som en tjej med bettskena
X: jag har ingen personlighet heller
X: och kulmage
X: jag är en tjej med bettskena

torsdag 3 juli 2008


Filip Struwe is on fire. Det här börjar ju bli riktigt spännande.

onsdag 2 juli 2008

Det bokstavstroende lilla skägget

Jag har alltid varit misstänksam mot Intelligent Design. Hela grejen är så tillrättalagd. På lukten känner jag att Intelligent Design-teorin är konstruerad ovanpå tjocka bibbor med trendrapporter och fokusgruppstester. Jag är emot allt sånt.
Jag är kreationist classic, fast öppen för dinosauriernas existens, även ombord på Noaks ark. Men någon renrakad och insmickrande anpasslig ID-förespråkare, det är jag inte. Jag och mitt bokstavstroende lilla skägg har grundat ett kreationistiskt skapelsemuseum i Kentucky. Där förevisas skapelseberättelsen i sin klassiska form, fast medd dinosaurier. Nåt vagt ID-snack om att "visst, det kanske sker en evolution i naturen, men när man tittar närmare på den så verkar det som att det är en tanke bakom och att det gått lite väl snabbt för till exempel ögat att bara uppstå ur kaos och mutationer, det pekar mot något, kanske inte Gud, men någon form av grundläggande tanke..." kommer inte ur min mun. Ur den kommer bokstäverna, i den ordning de ordnats i boken.
Intelligent Design, det är något för renrakade töntar som "hänger med".
Klassisk kreationism är för oss äkta skallar. Vi som aldrig skulle drömma om att sätta upp ett fuktigt pekfinger i luften för att känna av vindriktningen.
Ingen lättviktig lightandlighet av privatreligiöst snitt, inget jämrans Agneta Sjödin-upplägg här inte.
Här ska inte samtidsanpassas något.
Det är Moseböckerna som blueprintet för allt. För dig, för mig och för min bokstavstroende lilla fundamentalistskepparkrans.
Berättat för Brusa högre lilla å.


tisdag 1 juli 2008